|
Om manchesterterrier
Allmänt
Manchesterterrier är en ganska ovanlig ras i Sverige.
En stor hund i ett ganska litet format - de har den där lugna men energiska mentaliteten som kan jämföras med en större hund.
Har svårt att förklara men en manchester måste bara upplevas - de är så fantastiska.
Med en Manchesterterrier i familjen har du alltid en trogen vän vid din sida. De är otroligt kärleksfulla mot sin familj men kan vara reserverade mot främlingar till en början.
Bästa sättet att få en MT att knyta an till dig är att ignorera den så att den istället får söka kontakt med dig.
De är väldigt vackra med sin blanka päls, spänstiga kropp och det förnämt näpna ansiktet.
De blir endast ca 38-41 cm i mankhöjd men påminner mycket om en dobermann till utseendet. Det är inte konstigt eftersom man använde manchesterterrier i dobermann för att få till den fina pälsstrukturen och ett mildare temperament.
Manchesterterriern är atletisk, lojal och lättdresserad. De är aktiva och uthålliga och hänger gärna med på ett långt motionspass i skog och mark.
Rasen kräver en fast hand och tydliga regler och lämpar sig inte alltid väl som första hund.
De är generellt väldigt friska och kan bli runt 15 år gamla om de får rätt omvårdnad.
De passar bra som sällskapshund, till utställning, agility, spårning mm.
Jaktinstinkterna sitter djupt och de sätter gärna efter en katt, fågel eller andra smådjur om de får chansen.
Manchesterterriers är fantastiska vakthundar med ett ganska grovt skall men de är ingen hundgårdshund utan bör få bo inomhus tillsammans med familjen.
En av mina valpköpare sa en gång:
"En manchesterterrier kommer inte alltid direkt men den kommer!"
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
De kan vara lite stöniga men vet i slutändan vem som bestämmer (med rätt uppfostran vill säga ;)
Det visar ju att de har en egen personlighet och vilja vilket för mig är väldigt älskvärt.
Hälsa
Machesterterriern är generellt väldigt frisk och lever oftast mycket länge. De omfattas inte av något av SKK´s hälsoprogram.
Inom rasen finns dock en genetiskt ärftlig sjukdom som kallas von Willebrands disease Typ 1 (vWd) och är den mildaste formen av blödarsjuka.
VWd finns i 3 statusar:
1 Fri/Clear: En frisk hund som inte är bärare av vWd och som inte har anlagen i sina gener.
2 Bärare/Carrier: Hunden är bärare av genen men är helt frisk. Man får använda bärare i avel och den överför genen till 50 % av sina avkommor. 2 bärare ska inte paras!
3 Blödande/Affected: Hunden har fått genen från båda sina föräldrar och blir troligtvis blödande. Den kan leva ett normalt liv men ska inte ingå i avel.
Vi använder EJ hundar som är bärare i vår avel utan endast de som är helt fria från vWd för att vara säkra på att sjukdomen ej sprids vidare inom rasen.
Det har framkommit att rasen är känslig mot stärkelse och gluten som finns i spannmål (potatis, ris, majs). Detta kan ge dem njursjukdomar vilket kan leda till njursvikt. De skall därför ha ett foder som är baserat på kött och inte på spannmål.
När du läser innehållsförteckningen på hundmaten så är det listat enligt andel procent.
Alltså: Det som står först är det som det innehåller mest och bör vara kött/kyckling.
Alla foder innehåller en viss del spannmål men bör alltså inte vara baserat på det.
Likt andra små hundar bör man se till att en MT ej får i sig för mycket mat, drygt 2-4 dl torrfoder per dag är lagom (beroende på storlek).
Att sticka till sin hund godsaker är ofta en såkallad björntjänst - dels för att hunden kan bli drabbad av fetma om den får för mycket mat och för lite motion och dels för att hundar har en annan matsmältning än vi människor och det tar upp emot en vecka innan deras magar har vant sig vid en ny typ av mat.
En manchesterterrier har mycket energi och behöver en del motion och stimulans för att må bra. Dock anpassar de sig bra till ägarens aktivitetsnivå och spenderar gärna en hel dag tillsammans med dig på sofflocket emellanåt.
Historia
Våra manchesterterriers förfäder kallades Black and Tan Terrier och var nyttohundar som bl.a. deltog i rävsprängningar.
De var duktiga råttfångare och gruvarbetare använde dem i vadslagning genom råttdödning. Man använde dem också för att utrota råtthorder som var vanliga i England förr i tiden.
De fick namnet Manchesterterrier när rasen delades in i två grupper och den större varianten fick namnet Manchester efter de främsta uppfödarna som bodde där.
Den mindre varianten fick heta Miniatyr Manchesterterrier men är idag en egen ras som heter English Toy Terrier.
I USA är de fortfarande en och samma ras men man delar in dem i Toy Manchesterterrier och Manchesterterrier.
Manchesterterriern höll på att bli utrotad efter andra världskriget och men tack vare rasens anhängare ökade antalet igen.
Manchesterterriern är fortfarande ganska okänd i Sverige och har t.ex. ingen egen rasklubb här ännu.
|
